Övriga frågor

Fråga 13-21

Fråga 1: Är talterapi lagstadgad verksamhet då det gäller barn? Är kommunen skyldig enligt lag att ordna och i vilken lag stadgas det om detta isåfall?

Fråga 2: Kan man häva ett hyresavtal medan en person är intagen för psykiatrisk vård?

Fråga 3: I fall där man är osäker om klienten har blivit vräkta från en bostad kan man då begära att klienten inhämtar kopia av vräkningsbeslutet före man beviljar utk.stöd enl. 17§?

Fråga 4: Min fråga gäller faderskap då båda föräldrarna är minderåriga. Måste i detta fall den underåriga pappans föräldrar också skriva under faderskapspappren?

Fråga 5: Hurdant beslut gör man om pappan betalat en klumpsumma för underhållet av barnet tills dess att det fyller 18 år? Kan mamman ställa ytterligare krav?

Fråga 6: Min fråga gäller en minderårig som skall erkänna faderskap. Föräldrarna till den minderåriga pappan skall höras, men hur är det om föräldrarna till den minderåriga vid hörande tillfället kräver att en DNA-undersökning görs?

Fråga 7: Frågan gäller barn som har fötts utom äktenskapet i annat land och var erkännandet/fastställandet av faderskap skall göras. Vilka saker bör man tänka på?

Fråga 8: Jag sände tidigare en förfrågan gällande faderskapserkännande (fråga nr.7). Det nya i ärendet är att mamman till barnet nu säger att de är så gott som bosatta utomlands (mellanöstern), d.v.s. de vistas merparten/i huvudsak i faderns hemland. Hur skall man då resonera med faderskapet?

Fråga 9: Har kommunen rätt att indriva dagvårdsavgifter av den andra föräldern som inte längre bor med barnen? Föräldrarna har inget uppgjort underhållsavtal för tiden ifråga.

Fråga 10: Finns det någon sammanställning på svenska eller finska gällande skillnaden mellan samboende och gifta då det gäller avgifter och förmåner i social- och hälsovården? Klienter och andra frågar relativt ofta om detta och nu hade jag en medborgare som ville ha reda på allt.

Fråga 11: Jag undrar hur man egentligen ska beakta arbetsresorna vid uträknandet av underhållsbidrag? Enligt rekommendationerna ska det vara skäligt, men finns det t.ex. en övre gräns när resorna mellan hemmet och arbetet, som de också får avdrag för i beskattningen, är väldigt långa?

Fråga 12: Hos oss är det ett omsorgsförbund som handhar och förmedlar service inom specialomsorgen ochh fakturor för vård annanstans betalas i första hand av förbundet. Därefter faktureras kommunerna för kostnaderna.Nu undrar jag om det är korrekt att kommunen och boendet uppgör avtalet direkt utan inblandning av förbundet, trots att förbundet s.a.s. förmedlar tjänsterna?

Fråga 4: Min fråga gäller faderskap då båda föräldrarna är minderåriga. Måste i detta fall den underåriga pappans föräldrar också skriva under faderskapspappren?

Svar: En minderårig pappa erkänner och skriver under faderskapspappren själv. Vårdnadshavare skall dock höras i samband med saken, men hans godkännande krävs inte. För att ta emot en minderårigs erkännande av faderskap krävs det enbart att han förstår sakens betydelse, alltså är normalt utvecklad. Om så inte är fallet, krävs det alltid ett domstolsbeslut om faderskap (d.v.s. vårdnadshavare eller intressebevakare kan inte erkänna i stället av pappan själv).

Däremot, om ett avtal om underhållsbidrag skall göras, skriver den minderåriga mamman själv ensam under avtalet som barnets företrädare, hennes vårdnadshavare behövs alltså inte där. Men när det gäller pengar, måste ändå den minderåriga betalarens (alltså pappans) vårdnadshavare / intressebevakare skriva under avtalet.

tillbaka upp

Fråga 5: Ett nytt underhållsavtal skulle göras för en pappa till en tonårig dotter på grund av ändrade inkomster. Pappan godkände summan och betalade in en stor summa motsvarande underhållet tills dottern är 18 år.

Hur gör man med beslutet? Gör man ett vanligt underhållsavtal och skriver att summan nu är inbetald tills barnet fyllt 18 år eller fattar man något annat beslut? Mamman funderade även hur det blir då flickan inte får barnbidrag längre? Mamman undrar då om inte underhållet borde höjas och hur blir det med andra ev. förhöjningar om sådana kommer på underhållet de närmaste åren?

Svar: Med tanke på underhållsavtal mellan föräldrarna (d.v.s. mellan den underhållsskyldiga föräldern och barnet som boendeföräldern företräder) skall man alltid komma ihåg att det ändå i grund och botten gäller ett privaträttsligt avtal som gäller enligt de villkor som avtalsparterna förenas om. Kommunens stämpel betyder bara verkställighet om bidraget inte betalas - ingenting annat.

Nu när pappan "godkänt summan och betalat en stor summa" (till vem, barnet direkt?) återstår det ju ändå att formulera vad man egentligen träffat avtal om. Enligt underhållslagen 7.3 § är alla avtal där man på barnets vägnar avstått från underhållsbidrag med tanke på framtiden ogiltiga vad framtida eventuella krav gäller. Det är naturligtvis klart att pappan får räkna sig till godo hela summan han betalat, men han kan alltså aldrig åberopa en betalning "en gång för alla" som grund, om han krävs mera därför att barnet senare hamnar i behov av underhåll.

Alldeles klart är ju att om förhållanden förändras kan det alltid krävas mera det obeaktat att man redan en gång har fått en summa som vid tidpunkten av betalandet ansågs räcka för den resterande tiden. Om förhållanden senare ändras, kan man alltså ändå komma med tilläggskrav. Men med tanke på barnbidragen vet man ju exakt när de kommer att upphöra. Där kan man inte mera åberopa "ändrade förhållanden" som ändringsgrund, om man en gång underskrivit underhållsavtalet som sådant.

I fallet i fråga är det väl bäst att skriva ett vanligt avtal med summan per månad och att den i sin helhet erlagts i förväg för tiden xx.xx.xx - xx.xx.xx (om så har hänt som jag förstod) . Därtill borde man ändå ta med i avtalet moderns anmärkning att hon med sin underskrift inte avstår från tilläggskrav på grund av eventuella förändringar i förhållanden senare eller på grund av upphörandet av barnbidraget, vilket inte alls tagits fram när pappan ensidigt accepterade summan och betalade den i förväg. (Jag undrar förresten, varför man inte har tagit fram dessa frågor alls utan bara tagit emot betalningen?)

Därefter är det naturligtvis parternas, närmast flickans och mammas sak, om de har vidare krav mot pappan. Men som sagt, när det gäller underhåll till barn, kan man aldrig i förväg göra sig slutgiltigt fri av senare betalningar fast man hur skulle betala frikostiga summor: barnets rätt går först och alla senare ändringar i förhållanden kan alltid beaktas.

tillbaka upp

Fråga 6: Min fråga gäller en minderårig som skall erkänna faderskap. Föräldrarna till den minderåriga pappan skall höras, men hur är det om föräldrarna till den minderåriga vid hörande tillfället kräver att en DNA-undersökning görs? Är det ingen skillnad vad föräldrarna tycker om pappan vill erkänna faderskapet?

Svar: Jag anser att deras "hörande" just finns till på grund av att de kan ställa krav som du hänvisar till, fastän den minderårige fadern inte skulle intressera sig för sådant. De hörs ju därför att de är vårdnadshavare och därmed skall se till att allt går bra. Föräldrarnas åsikt skall tas på allvar och ge möjlighet till DNA-test. Men också en minderårig fattar själv de beslut som gäller medicinska åtgärder som han/hon förstår betydelsen av. Föräldrarna kan alltså inte tvinga pojken till faderskapstester. Tvång föreligger enbart, om det blir faderskapsrättegång och rätten förordnar att testerna skall göras.

tillbaka upp

Fråga 7: Frågan gäller barn som har fötts utom äktenskapet i annat land och var erkännandet/fastställandet av faderskap skall göras. Vilka saker bör man tänka på?

Kvinnan är från Finland och säger att fadern är en man som är från utlandet (väldigt sannolikt att det är fadern till barnet; inga tvivel.). Barnet är fött i mannens hemland (utomlands), men barnet har också finländskt medborgarskap. Familjen är tillfälligt utomlands men funderar på att bosätta sig i Finland.

Skall erkännandet och fastställandet av faderskapet göras i Finland i den kommun där mamman/kvinnan har sin stadigvarande adress eller borde erkännandet och fastställandet göras utomlands, där de för tillfället är bosatta och där barnet är fött (d.v.s. utomlands)? Eller skall man göra det i båda länderna? Hur skall man tolka begreppet hemvist?

Svar: Förutom Skandinavien har vi tillsvidare ingen lagreglering vad utredande och fastställande av faderskap beträffar. I praktiken har man dock ansett att finska myndigheter (socialmyndigheter och domstolar) är behöriga i faderskapsärenden åtminstone, om barnet vistas i Finland.

Vad sedan utländska faderskapsbeslut beträffar, finns det inte heller några bestämmelser om, hur utländsk dom eller myndighetsbeslut erkänns eller vilken vikt de skall tillmätas. Vanligtvis utgår man ifrån, att om barnet/familjen har haft en tillräcklig faktisk förbindelse till den stat eller myndighet som varit aktiv i frågan, erkänner man faderskapet utan extra åtgärder i Finland.

Nu när du säger att familjen har för avsikt att bosätta sig i Finland, tycker jag att det är allra lämpligast att utreda och fastställa faderskapet här. En utländsk utredning och ett fastställande där skulle ju inte medföra något annat än den faktiska följden att fadern antagligen skulle anses som fader här - ur finländsk synvinkel är det alltså bättre att få en "vattentät" inhemsk lösning på frågan. Vad sedan beträffar t.ex. pappans hemland, kan man inte automatiskt utgå ifrån att det finländska faderskapet gäller där. Detta skall familjen själv ta reda på och vid behov vidta de åtgärder som behövs för att pappan skall vara pappa även i sitt hemland.

tillbaka upp

Fråga 8: Jag sände tidigare en förfrågan gällande faderskapserkännande (fråga nr. 7). Jag har nu fått nya uppgifter och önskar råd i frågan.

Det nya i ärendet är att mamman till barnet nu säger att de är så gott som bosatta utomlands (mellanöstern), d.v.s. de vistas merparten/i huvudsak i faderns hemland. Hur skall man då resonera med faderskapet? Bör man erkänna faderskap både i Finland och utomlands, eller räcker det med faderskap erkänt i faderns hemland? Hur påverkar detta barnets (och mammans) ställning i Finland? Mamman ifrågasatte om hon faktiskt måste göra faderskapserkännandet i Finland om hon gör det också utomlands? Hur påverkar detta barnet, mamman och pappan (t.ex. om de separerar)?

Mamman var också av den åsikten att om faderskapet skall göras här i Finland också, så vill hon inte uppgöra vårdnadsavtal där hon och pappan har gemensam vårdnad. Hon var inte heller intresserad av att diskutera saken med pappan. Jag informerade henne om att enligt finländsk lag är hon ju ensam vårdnadshavare om inget annat överenskommes. Hur systemet runt detta är i faderns hemland vet varken hon eller jag, men jag är ju skyldig att ta upp vårdnadsfrågan om faderskaperkännandet görs här i Finland.

Svar: Nu när du nämner "mellanöstern" börjar jag faktiskt tvivla, om ett utomäktenskapligt barn där över huvud kan få en ställning som går att jämföra med ett barn med äktenskaplig börd (i samband med arv bl.a.). Detta måste familjen nog klarlägga där i landet. Med stor sannolikhet fäster myndigheterna där inte heller någon större uppmärksamhet vid eventuella finska avtal, fastställanden eller rättsbeslut i dessa frågor, i synnerhet om mannen senare bestrider deras betydelse eller sitt eget medverkande. Frågan har också djupa religiösa och kulturella rötter.

En möjlighet är naturligtvis, att föräldrarna går tillsammans till den finländska ambassaden i vistelselandet. Utlandsrepresentationen kan också ta emot ett erkännande i enlighet med 15 § faderskapslagen, och då skulle du naturligtvis slippa grubbla på saken åtminstone för någon tid.

tillbaka upp

Fråga 9: Jag funderar över utmätning av dagvårdsavgifter. Har kommunen rätt att indriva dagvårdsavgifter av den andra föräldern som inte längre bor med barnen? Pappan flyttade till egen bostad redan tidigare trots att avtal om underhållsbidrag gjordes upp mycket senare. Pappan anser att han inte är skyldig att betala för dagvården eftersom han inte bott med barnen under den tid dagvårdsavgiften är obetald. De hade dock inget uppgjort underhållsavtal under denna tid.

Svar: Jag anser nog att dagvårdsavgifter bara kan utmätas av användaren av servicen, som i dessa fall består av den vårdnadshavare barnet bor hos. Den dag pappan har flyttat bort från familjen har boendeföräldern också fått rätt till att som barnets representant kräva underhållsbidrag för barnet som det stadgas i lagen om underhåll för barn (704/1975) 4-5 §. Som barnets kostnader med tanke på underhållsbidragets storlek beaktas naturligtvis också dagvårdskostnaderna.

Däremot har enligt min åsikt kommunen inte rätt att indriva kostnaderna av pappan för den tid han inte mera bott i familjen - det obeaktat att föräldrarna såvitt jag förstod av frågan inte hade något avtal om underhållsbidrag då. En särboende förälder ansvarar bara i form av underhållsbidrag, och detta kan betalas också retroaktivt som det stadgas om i 10 § underhållslagen.

Kommunen för sin del kan reagera på basis av lagen om underhållsstöd (671/1998) 24 §. Nämnden kan också i eget namn föra talan om underhållsbidrag mot den underhållsskyldiga föräldern, om boendeföräldern inte gör det.

Helt allmänt skall man vara aktiv och reagera snabbt i underhållsärenden. Underhållsbidraget är en tillgång som är menad för att förbrukas, inte sparas. Retroaktiva betalningar är undantag.

tillbaka upp

Fråga 10: Finns det någon sammanställning på svenska eller finska gällande skillnaden mellan samboende och gifta då det gäller avgifter och förmåner i social- och hälsovården? Klienter och andra frågar relativt ofta om detta och nu hade jag en medborgare som ville ha reda på allt.

Svar: Såvitt jag vet finns det tyvärr ingen omfattande sammanställning om sambors rättigheter och skyldigheter i social- och hälsovården, varken på svenska eller finska. Men under de senaste två årtionden har utvecklingen nog varit tämligen entydig. Som "tumregel" kan man nuförtiden väl utgå ifrån, att man i den gällande social- och hälsovårdslagstiftningen likställer sambor och äkta makar stort sett alltid när detta behövs, för att sambor inte skulle få det bättre ställt än äkta makar. Man räknar t.ex. ihop inkomsterna när det gäller olika patient- och kommunala avgifter, för att en sambo inte skulle få servicen förmånligare eller större stöd än en gift person, och detta det obeaktat att äkta makar har sinsemellan underhållsskyldighet, vilket inte är fallet med sambor. Det brukar räcka med att "en man och en kvinna varaktigt bor tillsammans i äktenskapsliknande förhållanden". Gemensamma barn el.dyl. krävs inte.

Däremot är det inte alls säkert att samma gäller från den motsatta synvinkeln. Med tanke på vissa förmåner, t.ex. änkepension, finns det bara ett par pensionstyper (trafikförsäkring bl.a.) där en sambo under vissa förutsättningar kan få änkepension. I de stora vanliga pensionstyperna har en sambo ingen rätt till änkepension, som automatiskt tillfaller till alla äkta makar som fyller vissa allmänna förutsättningar.

I sista hand har lagstiftningen alltså skapats för att "främja" äktenskapet i och med att försöka förebygga lagstiftningslösningar som skulle ge till samboende ogifta par bättre förmåner än makarna får. Vad paret förlorar genom att inte gifta sig, har man inte brytt sig om. Stort sett har man lyckats med detta pussel.

3/2009

tillbaka upp

Fråga 11: Jag undrar hur man egentligen ska beakta arbetsresorna vid uträknandet av underhållsbidrag? Enligt rekommendationerna ska det vara skäligt, men finns det t.ex. en övre gräns när resorna mellan hemmet och arbetet, som de också får avdrag för i beskattningen, är väldigt långa?

Svar: I vanliga fall, t.ex. när en arbetstagare reser i arbetsuppgifter, ersätts ju kostnaderna av arbetsgivaren och arbetstagaren får dagtraktamente för att täcka sina extra kostnader under resorna. Då borde ju resornas längd eller resetiden inte ha några direkta verkningar på underhållsförmågan.

Om du menar betsresor av mera självständig art, t.ex en handelsrepresentant eller -resande som till en stor del eller kanske helt arbetar med provision, d.v.s. om det inte blir försäljnings- eller andra avtal till stånd, får personen i fråga då mycket litet i grundlön eller ingenting alls. I dessa fall har man att göra med "arbetsresor" som närmast kan likställas med den risk som en egen företagare i allmänhet har. Verksamheten medför kostnader, men inkomsterna och vinsten är osäkra.

Då kan man inte heller ge några övre gränser eller andra fastslagna regler för "skäliga" resekostnader. Gränsen går närmast där, huruvida man över huvud taget kan anse verksamheten som lönsam. En dålig månad eller två betyder ju inte i och för sig avsevärda ändringar i förhållanden, men om verksamheten fortsättningsvis inför relativt ringa inkomster eller noll i jämförelse med utgifterna, och företagaren ändå inte lägger ner sin verksamhet och anmäler sig som arbetslös arbetstagare, kan man nog anse viss uppsåtlighet i hans förfarande. Underhållsförmågan hos den underhållsskyldige kan alltså anses vara större än de faktiska nettoinkomsterna är.

Under den svåra ekonomiska tidsperiod vi lever i är det naturligtvis inte lätt att bedöma dessa situationer. Ändå bör man inte acceptera helt hopplösa arbeten och oskäliga kostnader som basis för uträkningen av underhållsbidrag.

Om med arbetsresa menas resan mellan hemmet och arbetet tycker jag att man där bör acceptera samma summa som skattemyndigheten accepterar som avdrag i fallet. Om klienten vägrar ge information därom, skall man då hänvisa till att man i så fall gör en skälighetsbedömning själv. Som man vet, brukar ju skattemyndigheten vara tämligen "snål" i synnerhet när det gäller kostnaderna av egen bil. Då är det inte heller passligt att föräldern försöker dra emellan och minska sitt underhållsansvar genom dylika extrakostnader.

(3/2009)

tillbaka upp

Fråga 12: Jag undrar om du kan hjälpa mig att reda ut lite kring förmedlade tjänster inom specialomsorg. Hos oss är det ett omsorgsförbund som handhar service inom specialomsorgen. Sedan något år har förbundet även s.k. förmedlingstjänster, vilket innebär att förbundet sköter om klienter som skickas för vård/boende någon annanstans än inom förbundet, och fakturor för vård annanstans betalas i första hand av förbundet. Därefter faktureras kommunerna för kostnaderna. Detta system gör att kommunernas kostnader för specialomsorgen minskar, eftersom man i.o.m. de förmedlade tjänsterna erhåller viss finansiering i form av stödandelar.

Nu har det uppstått oklarheter i.o.m. att en kommun via förbundet har en klient vid ett behandlingsboende i ett annat land. Förbundet erlägger fakturorna från boendet, men fakturerar kommunen i efterhand. Boendet har sänt ett nytt vårdavtal till kommunen för undertecknande. Nu undrar jag om det är korrekt att kommunen och boendet uppgör avtalet direkt utan inblandning av förbundet, trots att förbundet s.a.s. förmedlar tjänsterna?

Hoppas du har erfarenhet av detta eller liknande fall.

Svar: Jag kan inte skryta med erfarenhet i dylika ärenden inom det sociala. Ändå anser jag att det i det stora hela gäller allmänna avtals- och förvaltningsrättsliga principer så jag vågar svara på basis av dessa.

I ärendet finns det klart två skilda avtalsförhållanden: för det första avtalet som finns mellan kommunen och omsorgsförbundet, och för det andra avtalet som omsorgsförbundet har med vederbörande vård- eller annan organisation som står för servicen i fråga. Kommunen är ju i första hand ansvarig för den service och vård invånarna behöver, men när avtalen träffas på det sätt som ovan skildrats, anser jag att det bör vara förbundet som också undertecknar det fortsatta avtalet med organisationen och inte klientens hemkommun. Om klienten t.ex. känner att han inte får den vård som han är berättigad till eller att det annars finns skäl för reklamation, kan klienten naturligtvis vända sig till hemkommunen och denna efter val också direkt kontakta serviceorganisationen för att avhjälpa bristerna, men också i dessa fall skall den avtalsmässiga betalaren, dvs. serviceorganisationens avtalspartner omsorgsförbundet, alltid vid sidan om informeras om dylika störningar i avtalsförhållandet. Det är ju dit räkningen går, och den kan ju inte heller skickas direkt till er.

Vad din fråga beträffar så är mitt svar alltså nej. Ni skall vidarebefordra det nya avtalet till omsorgsförbundet för godkännande och träffa ett annat avtal om era kostnader i förhållande till omsorgsförbundet. Bara om ni tänker ändra på systemet så att er kommun i framtiden kommer att köpa servicen direkt, blir saken en annan. Kanske har boendet utomlands adresserat avtalet till kommunen av rent förbiseende?

(4/2009)

tillbaka upp