Adoption

Fråga 1: Ett par har flera adoptivbarn och önskar adoptera ett barn till via internationell adoption, men enligt adoptionsorganets hemutredning kommer rapporten att bli negativ. Kan paret överklaga detta beslut? Vart i såfall? Hur fungerar adoptionsprocessen?

Fråga 2: En 14-årig flicka har visat sig vara gravid och graviditeten är så långt framskriden att abort var uteslutet. Flickans mamma har uttryckt sin önskan att ta hand om det kommande barnet. Hon och hennes man har föreslagit adoption. Eftersom barnet kommer att växa upp inom familjen har vi socialarbetare föreslagit, att mamman och maken ansöker om att bli vårdnadshavare. Min fråga är vilka den minderåriga pappans och hans biologiska mammas rättigheter och skyldigheter är?

Fråga 3: Min fråga är om det är möjligt att upphäva ett adoptionsbeslut?

Adoptionsnämnden (som arbetar under kontroll av social- och hälsovårds- ministeriet) ger tillstånd till internationell adoption om de lagstadgade förut- sättningarna föreligger och om adoptanten/adoptanterna i fråga har fått inter- nationell adoptionsservice som det stadgas i lagen. Nämndens beslut kan överklagas i förvaltningsrätten. Det kan finnas olika skäl för att överklaga: en möjlighet är att tillståndet inte alls har beviljats, och också kan det vara möjligt att det i beslutet ställts en åldersgräns för adoptivbarnet som adoptanterna inte accepterar. Det finns flera praktiska fall där förvaltnings- rätten har ändrat adoptionsnämndens beslut. Här måste man ändå komma ihåg att det slutgiltiga beslutet beträffande barnet görs alltid i barnets hem- land; d.v.s. ett positivt beslut från den finska nämnden eller förvaltnings- rätten garanterar inte att adoptanten/adoptanterna får ett barn på basen av beslutet, utan myndigheterna i barnets hemland träffar beslut om vilket barn som bjuds till denna adoptant/adoptanter eller om över huvud.

Om adoptanterna får ett barn, skall de åka efter barnet, och slutligen fast- ställs adoptionen här i Finland i tingsrätten, när barnet väl är här. Det ligger mig veterligen inget hinder för att man söker adoption på nytt genom ett annat eller till och med samma adoptionsorgan senare. Det är ju helt möjligt att förhållandena i familjen ändrats och t.ex. de saker som ansetts vara hinder för adoptionen under tiden avskaffats. Vad sedan beträffar jävighet eller liknande av socialarbetarna, är det rätt så svårt att säga hur agera. Nog är väl kommunen i och för sig skyldig att garantera lagstadgad service för sina invånare som just adoptionsrådgivning, i fall av jäv i sista hand medelst inköpt service från någon annan kommun, men då måste det nog föreligga starkare grunder därtill än att personen eller familjen inte sympatiserar kommunens socialarbetare eller socialarbetarkår.

tillbaka upp


Fråga 2: En 14-årig flicka har visat sig vara gravid och graviditeten är så långt framskriden att abort var uteslutet.. Flickans mamma har uttryckt sin önskan att ta hand om det kommande barnet. Hon och hennes man har föreslagit adoption. Eftersom barnet kommer att växa upp inom familjen har vi social- arbetare föreslagit, att mamman och maken ansöker om att bli vårdnads- havare. Min fråga är vilka den minderåriga pappans och hans biologiska mammas rättigheter och skyldigheter är?

Svar: Då den unga mamman och barnet ändå kommer att bo i samma hus- håll anser jag åtminstone i början att det är förhastat att adoptera barnet. För det första kan hon ångra sig senare, och oberoende av sin unga ålder är hon ju ändå barnets mamma. Som du skrev kan ju saken skötas genom att mor- modern (med eller utan sin man) blir vårdnadshavare för barnet, vid sidan om eller i stället för mamman. Hon blir ju vid barnets födsel vårdnadshavare, fastän hon inte är myndig. Också skall mormodern (och mannen) i magi- straten eller rätten förordnas som intressebevakare för barnet, den funk- tionen kan inte en minderårig vårdnadshavare sköta.

Faderskapet kan fastställas genom erkännande eller dom också när mannen är omyndig. Fadern erkänner själv, men vårdnadshavare/intressebevakare skall höras.

Jag tycker att det är allra bäst att mamman förblir mamma, faderskapet fast- ställs och mormodern med mannen tar rollen som barnets vårdnadshavare och intressebevakare. Med tanke på framtiden är det på sätt och vis "ärligare" att man inte börjar slutgiltigt ändra på familjerelationer i form av adoption, när den unga mamman antagligen inte vill avstå från sitt barn. Med tanke på barnet är det säkrast att han har sina riktiga föräldrar som bokförda föräldrar, fast de inte kan bära hela ansvaret för barnet på grund av sin unga ålder.

Vad flickans biologiska pappa gäller, har han inga personliga rättigheter i frågan. Om han inte är vårdnadshavare till flickan, är han helt utanför, och också som sin dotters vårdnadshavare har han bara rätt att bli hörd i saken. Det är föräldrarna personligen (den unga mamman och den unga pappan efter faderskapet fastställts) som ger tillstånd till adoption.

tillbaka upp


Fråga 3: Min fråga är om det är möjligt att upphäva ett adoptionsbeslut? Mannen som har kontaktat barnatillsyningsmannen i frågor gällande sin 9-åriga biol.dotters vårdnad undrade samtidigt över sitt förhållande till hennes 6-åriga bror , som ej är hans biologiska barn . Föräldrarna var en tid separerade under sitt 11 år långa för- hållande och under den tiden blev mamman gravid med en annan man.. Mannen upp- lever idag ,att han under påtryckning av f.d. sambon gick med på att underteckna adoptionspappren för pojken. Idag har mannen en ny familj och även barn med nuvarande sambo. Mannen upplever ,att han inte har samma känslor för denna pojke som för de andra barnen. Han undrar också över i vilket skede det borde vara skäl att avslöja för pojken, att han inte är pojkens pappa. Till saken hör att pojkens biologiska pappa jobbar på samma arbetsplats och pojken liknar till utseendet och humöret mycket på sin biol.pappa. Finns det alls någon möjlighet att fastställa faderskapet på nytt och upphäva adoptionen?

Svar: Adoptionslagen bygger nuförtiden på principen av stark adoption, d.v.s. adoptionen går inte att upphäva. Nyss återbröts dock ett adoptionsbeslut i HD, men fallet var helt exeptionellt. Där hade mammans sambo adopterat sin sambos barn, och paret förstod först efteråt att adoptionen helt och hållet löste de juridiska banden mellan barnet och mamman samt mammans släktingar, då adoptanten bara var en sambo till mamman och inte gift med henne (enbart äkta makar kan adoptera varandras barn utan att den andra föräldern eller släkten samtidigt förlorar sin ställning). Antagligen kan det också anses vara nästan ett tjänstefel att adoptanten och mamman hade gått genom adoptionsrådgivningen utan att någon hade förklarat dem dessa fakta.

Men detta fall är inte jämförbart med ditt. Det går inte att "ångra sig", om man adopterat ett barn. Han skulle ha tänkt på saken ordentligt och inte gått med på mammans påtryck. Jag antar att mamman och adoptanten var gifta när adoptionen skedde - annars är adoptanten ju ensam far till pojken (se ovan).

Sedan finns det ett HD-fall från tidiga 1980-talet där det gällde att fastställa faderskapet för en vuxen person född på 1940-talet. Han var född utom äktenskap och mamman hade senare gift sig med en annan man, som adopterat pojken. Den riktiga pappan hade i början betalat underhåll till pojken enligt den gamla lagen om utomäktenskapliga barn och också muntligt sagt att han var pojkens pappa, men ändå vägrat att officiellt er- känna pojken. När faderskapslagen trädde i kraft 1976, hade dessa "gamla" UÄ-barn fem år på sig att föra faderskapstalan mot just män, som inte hade erkänt i sinom tid men ändå dömts till att betala underhåll utan andra fader- skapets rättsverkningar. I lägre domstolar ansågs det att adoptionen var ett hinder för faderskapstalan, men HD ansåg att talan kunde föras, då sonen bara på detta sätt kunde få arvsrätt efter sin biologiska far.

Den stora skillnaden är dock, att fallets adoption lydde under 1925 års adoptionslag enligt vilken adoptionen bl.a. kunde upphävas i rätten. Då kunde den inte heller vara ett hinder för faderskapstalan som sonen förde mot fadern, ansåg HD.

I ditt fall är förhållanden klart motsatta. Det gäller en stark adoption som inte kan upphävas, och barnet har samma ställning som mannens biologiska barn. Pappan har ingen möjlighet att få ändring i situationen ensam. Adop- tionen kan inte heller "upphävas" genom talan av tredje part, t.ex. en man som påstår sig vara biologisk far till det adopterade barnet.

Om däremot alla, också den biologiska fadern, vill få saken ändrad, kan ju den biologiska pappan adoptera pojken (i grund och princip är det inget hinder för att ett och samma barn adopteras två gånger). Men det är ju hans sak och därtill krävs det naturligtvis att lösningen motsvarar barnets bästa. Därtill kommer ännu att mamman också måste samtycka och förlorar därmed sin ställning som mamma, då hon inte är gift med adoptanten.

Adoption är alltså ett mycket allvarligt beslut. Jag hänvisar också till den tidigare besvarade frågan om rätt så unga föräldrars fall där mammans mor med sin man hade yttrat viljan att adoptera den 14-åriga mammans barn. Jag avrådde ju från att träffa sådana slutgiltiga beslut - åtminstone genast efter barnets födsel. Man måste ta hänsyn till att det inte finns någon som helst möjlighet för någondera av parterna att ångra sig efteråt.

tillbaka upp